wildmagic

Jag har börjat med skotträning med Magic igen och det börjar att fungera. Hon ligger kvar alla 4 skotten och kan faktiskt koncentrera sig på lydnadsträning efteråt. Visserligen tycker hon att det är pest att gå in på planen, men hon gör det. Skall iväg i kväll igen. Däremellan tränar jag ukulele. Jag var i Helsingborg i lördags med 9 andra från Kristianastad och ställde upp i världsrekordförsöket. London hade rekordet med 851 st 2009, så det gällde att slå det. Vi var 1.547 st så nu är jag världsmästare. Det var mäktigt att så många spelade samtidigt. Dessuton fick vi 10 från Kristianstad starta det hela kl 4 med att spela i 20 min. Det var häftigt att spela inför nästan 3.000 åskådare. Nästan alla som sedan spelade ukulele hade ju någon anhörig med sig son stod utanför inhängnaden, så det blev många som tittade på.

Jag har varit dålig på att blogga på sistone. Valparna är borta, Tjernobylbarnen är tillbaka i Ukraina, så det har inte hänt så mycket. Jag har spårat med Magic. Det blev ett långt spår på halvstubb. Ganska svårt men Magic gick bra ända till sista pinnen före slutpinnen. Där hade spårläggaren lagt spåret över ett annat spår, så Magic blev lite förvirrad. Hon klarade ut det och hittade slutpinnen efter lite strul. Idag gläder vi oss här hemma, för vi har lilla Lara på besök. Husse och Matte är i Danmark över helgen och vi fick förmånen att passa lilla prinsessan. Det går jättebra, det är helt otroligt vad lätt det är att omplacera en Lagotto. Fast jag tror att hon känner igen oss, för hon kom så gärna och kelade med oss. Det har gått bra i natt och det är bara såååå mysigt. Vi gick en runda i skogen med alla tre och det fungerar jättebra. Vi får hoppas att husse och matte snart tar semester igen.

Vi tog ett tårfyllt avsked av alla barnen på lägret i går kväll. Barnen grät och ville stanna kvar i Sverige. Vår Dima stod upp och tackade för att vi troddee på honom och vårt lilla nya fadderbarn ställde sig på en stol och tackade mig och Bosse för vad hon fått. Därefter på ljusceremonin stod hon och höll hårt i mig och Bosse en hel timme medan tårarna rann på hennes kinder. Det var så tufft. En av ledarna talade och sa att så mycket kärlek som barnen får här under 5 veckor får dom inte i Ukraina under flera år.