Bernadine vägs (missade visst denna bilden)
Svårt att släcka ljuset.
Oj, klockan är 23.36 och jag har så svårt att slita mig ifrån mina bebbar. Nu är det riktigt roligt, de hör och det är full fart i valphagen. Den lilla Betina knatar på lika bra som de större och det är märkligt att det är så stor skillnad i vikt på de här krabaterna. De hör mig och de skäller, vad de nu skäller på, men de övar väl upp sina röster.
Bodhi är ju kungen, han är störst och han lärde sig att gå först, men de andra kommer i kapp nu.
Jag sover ju fortfarande inte så mycket, för Wilda vill ut på nätterna. Jag förstår det eftersom hon äter så mycket och när hon kommer på natten och trycker upp min morrontoffel i ansiktet så är det bara att ta på jackan och stövlarna och gå en liten promenad. Bosse har Magic och Frasse i sovrummet och jag "sover" fortfarande i valprummet.
Nu säger jag Godnatt till de små och lilla Wilda och så fortsätter äventyret i morgon.
Betina o Bodhi, dålig bild men kolla skillnaden. Minst och Störst.
Beatrize i vågskålen
Barley i vågskålen
Bernadin i vågskålen
Lilla Betina i vågskålen
Bilbo i vågskålen
Bailey i vågskålen
i
Balzac i vågskålen
Belizia i vågskålen
Bodhi i vågskålen
Bodhisattva nr 1
Belizia nr 2
Balzac nr 3
Bernadine nr 7
Barley nr 8
Betina nr 6
Bailey nr 4
Bilbo nr 5
Beatrize nr 9
Frasse tillbaka.
I Wildas kull nr 2 åkte fine Frasse till Varberg. Vid jultiden i år hände det att Frasse markerade mot flickan i familjen efter att Frasse fick en stöt av ett elstaket när han var ute med flickan. Därefter blev det en konstig stämning i familjen och för en vecka sedan så upprepades markeringen igen.De vågade inte ha honom kvar och vi fick ta tillbaka honom då vi inte kunde finna någon annan lösning. Han kom hit, fick bada och grindar sattes upp så han inte skulle kunna gå in till valparna.
Men vilken underbar hund. Vi kan inte se någon aggressivitet hos honom. Han kommer fint överens med Wilda och Magic. Han är lycklig i skogen då han busar fritt med Magic. Han är ju i den åldern nu (20 mån.) då alla hundar testar sin familj och då det gäller att visa vem som bestämmer och vem som står högst i rang.
Tyvärr så hade vi inte tänkt att skaffa en hanhund till våra tikar och det kommer att bli svårt att få detta att fungera. Vi skall låta Frasse komma till ro här och försöka finna ett hem där han har folk hos sig om dagarna så att han känner sig trygg.
Min son hämtade honom i Varberg och han knöt an till honom direkt. Han kunde inte ha med Frasse på jobbet så därför fick vi ta honom. Han har nu knutit an till Bosse och det verkar som om han gillar män framför kvinnor. Han har hälsat på våra barn och vänner och han är jättegullig.
Nu önskar jag bara att mina valpköpare tar med i beräkning att den gulliga lilla valpen blir stor med egen vilja och att man får både glädje och ibland bakslag, men att det är en familjemedlem som måste fostras och som kommer att finnas i många år. Nu har vi fått öka ut buren till de små busarna.
Köttfärsprovning
I dag har valparna fått prova på lite, lite nötfärs. Det gick mer eller mindre bra. Om jag börjar med nr 1 Bodhi, så var det inga problem, han glufsade i sig det han fick. Nr 2 Belizia ville inte ha något alls. Nr 3 Balzac åt bäst av alla, honom fick jag hindra att ta mer. Nr 4 Bailey ville inte ha sånt äckligt sa hon. Däremot så kisade hon lite med höger öga. De kommer snart att öppnas på henne, Nr 5 Mac (Bilbo) åt även han jättebra. Nr 6 Betina tyckte inte om det, men hade en liten springa på vänster öga. Det blir snart ögon där också. Nr 7 Bernadine sa inget vidare, men jag kan smaka, även hon en pytteliten glipa i ögat. Nr 8 Glenn (Barley) glufsade i sig jättebra. Nr 9 Beatrize åt bra, faktiskt den enda tiken som åt köttfärs. Liten glipa även hos lillasyster.
Jag har lagt tidningar nu i halva valplådan och tro mig eller ej, de går ut och gör sina behov på tidningarna i de allra flesta fallen. Ja, det kommer jag ihåg från tidigare kullar att de gärna gick på tidningen och det kan ju vara bra då de kommer hem att lägga ut en tidning till att börja med.
I morgon skall jag klippa klorna på de små. Det blir 162 klor som jag får klippa med nagelsax nu till en början.
På torsdag skall de avmaskas för första gången.
Bodhisattva nr 1
Belizia nr 2
Balzac nr 3
Bailey nr 4
Bilbo nr 5
Betina nr 6
Bernadine nr 7
Barley nr 8
Beatrize nr 9
10 dagar.
Så har våra små nya familjemedlemmar blivit 10 dagar. Jag sitter just nu och studerar dem och det börjar bli lite skillnad nu. Nr 1, nr 7 och nr 9 är mest rörliga på det viset att de har börjat att använda bakbenen mera. De andra hasar fortfarande fram.
Vi har namngett dem nu och flickorna är ju 2, 4, 6, 7, och 9.
Pojkarna är då 1, 3, 5, och 8.
Jag såg precis att det var ett dåligt foto på ettan Bodhi, så det får jag ta om. Skall väga dem i kväll så då skall jag försöka få till ett lite bättre på honom.
Tänk att man kan känna en sådan lyckokänsla bara genom att sitta och studera de små liven. De är alla små mirakel och det enda kruxet är att de är så lika. Skillnaderna kommer säkert så småningom.
Nr 9. Beatrize di Wilda
Nr 7. Bernadine di Wilda
Nr 6. Betina di Wilda
Nr 4. Bailey di Wilda
Nr 2. Belizia di Wilda
Nr 8. Barley di Wilda
Nr 5. Bilbo di Wilda
Nr 3. Balzac di Wilda
nr 1. Bodhisattva di Wilda
Tiden går fort.
Ja, så har en vecka gått och alla valparna har dubblat sin födelsevikt. Wilda är duktig och sköter om alla så fint.
Hon har fått en egenhet sedan hon födde valparna. Hon serverades vatten på "sängen" och sedan även maten. Hon ville inte lämna sina små en sekund i början och detta har haft till följd att nu vill hon inte äta i köket, utan hon går med raska steg in i gästrummet där valparna är och där tycker hon att maten skall serveras.
Nja, ett par dagar till, sedan får nog ordningen återställas.
Jag har upptäckt en konstighet och det är att de två vita nästan alltid hamnar bredvid varandra. Förstår inte hur det sker, för de kan ju inte se ännu. Det är lite roligt faktiskt.
Bästa killkompisar, nr 8, och nr 1.
Wilda tar en liten paus från valparna. En solig promenad.
1 vecka i dag. nr 5, nr 8, nr 2, nr 6, nr 1, nr 4, nr 7, nr 9, nr 3.
Syskonkärlek, eller är det bara söka värme?
Ja jag vet att jag är rufsig, jag har fött barn.....
Sååå de växer.
Det är minsann skillnad även om man bara är 4 dgr. Nr 1 hane vägde vid födseln 254 gr och idag 443gr.
nr 2 tik vägde vid födseln 206 gr och idag 360 gr. nr 3 hane vägde vid födseln 217 gr och idag 322 gr.
nr 4 tik vägde vid födseln 212 gr och idag 340 gr. nr 5 lille Hulken vägde vid födseln 166 gr och idag 240 gr.
nr 6 tik vägde vik födseln 179 gr och idag 271 gr. nr 7 tik vägde vid födseln 200 gr och idag 342 gr
nr 8 hane vägde vid födseln 209 gr och idag 330 gr. nr 9 tik vägde vid födseln 223 gr och idag 345 gr.
Man ser nu tydligt att brorsan nr 1 tar för sig och banar sin väg genom syskonskaran fram till målet. MAT!!
Syrrorna nr 2 och nr 4 är inte dåliga de heller.
Jag får nu ha ögonen på de små så att de kommer fram lite oftare till serveringen. Alla ökar i vikt och Wilda klarar av alla själv utan någon hjälp med stödmatning.
Från v, nr 1, nr 3, nr 2, nr 4, nr 5, nr 6, nr 7orange band, nr 8 och nr 9, 4 dgr gamla
Från v Stora storebror nr 1, nr 2 tik 4 dagar gamla
4 dagar, fr v nr 3 hane, nr 4 tik, nr 5 hane, nr 6 brun tik
4 dagar. fr v. nr 9 tik, nr 8 hane, nr 7 tik, nr 6 tik.
Valparna växer!
Tänk vad de små valparna redan är olika. Vi har killen som föddes som nr 1. Han vägde vid födseln 254 gr och på dag 3 väger han 397 gr. Lille gröne Hulken som vägde 183 gr vid födseln väger idag 216 gr. Sedan kommer 3 tikar som väger idag 310, 300 och 295 gr. Storebror banar sin väg snabbt fram genom syskonskaran och äter tills han faller i sömn. Ibland tar jag bort honom och för fram de minsta.
Wilda kallar på mig på nätterna om någon valp har kommit fel, ligger bakom ryggen eller är för långt ifrån henne. Hon vet så väl att matte kommer till undsättning. Inatt var det ganska lugnt, jag fick gå upp endast 12 ggr och så gick vi ut kl 4 på en liten kissrunda. Det kommer att bli bättre och bättre. Tror att jag skall försöka ta bilder på alla valparna i morgon. Det är bara det att flera är så lika och det kommer att bli svårt att skilja dem åt. Jag har band på dem idag jag skall skall försöka få tag på små halsband så att vi och de blivande ägarna kan se vilken valp som blir deras. Jag har inte ännu bestämt var 2 hanar skall gå, får försöka titta på intresselistan i morgon igen och ringa runt lite för att se var intressetär som störst.
Wilda kallar på mig på nätterna om någon valp har kommit fel, ligger bakom ryggen eller är för långt ifrån henne. Hon vet så väl att matte kommer till undsättning. Inatt var det ganska lugnt, jag fick gå upp endast 12 ggr och så gick vi ut kl 4 på en liten kissrunda. Det kommer att bli bättre och bättre. Tror att jag skall försöka ta bilder på alla valparna i morgon. Det är bara det att flera är så lika och det kommer att bli svårt att skilja dem åt. Jag har band på dem idag jag skall skall försöka få tag på små halsband så att vi och de blivande ägarna kan se vilken valp som blir deras. Jag har inte ännu bestämt var 2 hanar skall gå, får försöka titta på intresselistan i morgon igen och ringa runt lite för att se var intressetär som störst.
Första natten....
Åter en vaknatt. Wilda blir orolig då och då när valparna gnäller och kommer för långt bort. Hon har ju också ett jättearbete med att tvätta alla så att magarna fungerar.
Den ena hanen som var vit med bruna fläckar kom ut helt grön och mager, och orkade knappast suga. Han hade blivit färgad av fostervatten pga att moderkakan hade släppt lite för tidigt och då hade han fått i sig lite mindre näring. Jag kallade honom Hulken för hans gröna färg. Vår veterinär som ringde på kvällen sa att vi kanske inte skulle lägga krut på honom utan koncentrera oss på de andra istället. Efter ett samtal med pappans uppfödare tänkte jag om och la verkligen krut på honom. Han har redan börjat att växa, han är varm igen, suger lika bra om inte bättre än sina syskon och kommer att bli lika stark och fin.
Så underbart det är att få förmånen att sitta och titta på de små mirakeln. Jag vågar inte riktigt ännu ringa alla som står på min intresselista, för den första tiden är ju lite vansklig och det vore förfärligt att lova bort en valp som sedan inte klarar sig. Jag kan emellertid inte se att något skulle gå fel, alla valparna är redan på hugget och kravlar sig fram till Wilda och Wilda själv mår bra och beter sig nu som en bortskämd drottning. Hon kallar högljutt på mig om hon har tråkigt och vill ha sällskap och då jag kommer in till henne så lägger hon sig ned och kopplar av bredvid sina små.
Wilda med sin nya familj-
Så har familjen blivit stor.
I går åkte vi till Älmhult till vår veterinär. Det bestämdes att Wilda skulle få 1 l näringslösning i dropp under eftermiddagen och sedan på kvällen skulle vi ta ställning till om Wilda skulle öppnas. Nåväl Åsmund gav henne en spruta som skulle stimulera valparna efter 24 timmar så att de sökte sin väg ut.
Vi åkte hem med vår drottning som tagit alla med storm hos veterinären. De satte in kanylen utan att hon sa ett smack, de kopplade på droppet och tempade henne och hon viftade bara på svansen.
Hemma så gick hon direkt till sin valplåda och hon fick ont nästan genast. Wilda hade en jobbig natt och jag en sömnlös, men kl 5.30 ca så kom första valpen, en stor hane.
Ja, så fortsatte det under dagen och nr 7 och 8 fick jag skaka lite innan de andades. Så kom nr 9, helt livlös. Jag grät, sög fostervatten ur näsa och mun, spottade och sög igen och plötsligt så vaknade den lilla till och började genast söka efter mat.
Den lilla valpen står det Mocki på tycker jag. Tror att vi hör ihop.
Efter en timma så fick Wilda nya svaga krystvärkar och den 10:de valpen kom ut. Tyvärr så kunde jag inte återuppliva honom, han hade inte klarat vägen fram.
9 valpar är mer än nog för Wilda, det gäller bara att de nu får mat och överlever de här första dygnen.
Till Älmhult...
Har precis pratat med vår veterinär och han vill ha in Wilda till sin klinik och vätska upp henne under dagen. Ett gemensamt beslut kommer att tas i kväll för hur fortsättningen skall bli. Det känns tryggt, men samtidigt kommer det att bli tufft att lämna henne då hon vill vara intill mig hela tiden.
Ny natts väntan!
Fått samtal från veterinärskliniken och systern sa att vi skulle ha is i magen och vänta tills i morgon. Om Wilda blir dålig i natt så ställer han upp om det går galet och om inget har hänt tills i morgon så får vi ta upp frågan om att snitta henne igen.
Ja, det är bara att vänta och hoppas att hon kommer igång i natt.
Kejsarsnitt????
Har pratat med Åsmund och om inget händer under dagen så kan det bli kejsarsnitt i kväll. Känner mig superledsen...
65 dagar!
Nu har vi väntat i 65 dygn och ännu inga valpar. I går kväll hetsåt Wilda efter att ha matstrejkat länge. Fortfarande inga tecken på att valpar var att vänta. I natt kl 2.30 vaknade jag av att Wilda stönade och andades annorlunda. Jag låg och tittade på henne och så småningom somnade både hon och jag. Nu kl 9.45 har hon precis gått en runda runt kvarteret och är pigg förutom att hon inte äter alls, inte ens Frolic som hon har fått som godis den här sista tiden. Att inte äta sitt bästa godis som Frolic eller köttfärs kan ju tyda på att något är på gång. Jag väntar några timmar, men sedan ringer jag Åsmund (vetten) för att höra om vi kan vänta längre.
Ingen förändring
Jag trodde så säkert på valpar idag. Tempen har fladdrar ner och upp men Wilda är jättepigg och har inte alls några värkar. Det enda är att hon vilar mycket och vill hela tiden vara tätt intill mig. Tror knappast på något i natt men jag återkommer i morgon och då hoppas vi på söndagsbarn.
Resa till Älmhult
Wilda fick göra ett besök hos veterinären i Älmhult i dag. Hon hade fått en liten blödning under natten och vi ville kolla upp henne.
Åsmund tyckte inte vi behövde göra något nu när hon är så nära nedkomst. Han sa att det var fina fosterrörelser och att Wilda var i lagom hull. Ja, hon äter väl vad hon behöver.
Tempen har ju legat stadigt på 37,7 i en vecka, men i morse var den nere på 37. Vet inte vad jag skall tro för på em hade hon 37,2 och nu i kväll 37,7 igen. Är det dags i natt??? Eller var det falskt
alarm??
Åsmund tyckte inte vi behövde göra något nu när hon är så nära nedkomst. Han sa att det var fina fosterrörelser och att Wilda var i lagom hull. Ja, hon äter väl vad hon behöver.
Tempen har ju legat stadigt på 37,7 i en vecka, men i morse var den nere på 37. Vet inte vad jag skall tro för på em hade hon 37,2 och nu i kväll 37,7 igen. Är det dags i natt??? Eller var det falskt
alarm??