wildmagic

Ja, så har åter igen två sötnosar åkt iväg. Jag blinkar och ler men gråter inuti. Det är så tungt och ändå på ett sätt skönt. Det beror kanske på att de var så många och flera så stora valpar är faktiskt jobbigt. Förmiddagarna är bara ett kaos, fast sedan på eftermiddagen om det är fint väder och vi är med de små i trädgården är det en ren lycka. Bröderna Andersson kommer att få det så bra, de kommer till en härlig familj, med vuxna söner som säkert tillsammans med mamma kommer att se till att de små busarna får jobba och tänk vad kul de två valparna får med varandra. I morgon skall jag fira min födelsedag och då lämnas ingen valp, men på fredag åker hoppetossan Hope hem till sin familj så då blir det till att blinka igen.