wildmagic

I dag får man skynda sig att rasta hundarna mellan regnskurarna. Det har blivit en sån där innedag i dag och jag känner mig rätt slö.
Dimas rum står klart och väntar på honom, presenter ligger inslagna på sängen och det är riktigt spännande att få återse honom efter ett år. Hoppas att han fortfarande är en trevlig kille och att han inte har börjat att sniffa lim och andra tokigheter.

Vi kan ju inte påverka honom, han har det tufft hemma, lever på gatan och förebilden, storebror, är inte helt rumsren. Sedan är det språket, det blir levande charader för hela slanten, han kan inte engelska eller svenska och vi kan inte ryska. Allting går, och det är 6:te året i år som vi har honom och de senaste åren har han bott hos oss. Det ska bli riktigt roligt i kväll när bussen rullar in på lägergården med alla barnen och fadderföräldrarna står och väntar otåligt. Sedan går de andra barnen in på lägergården, men vi går hem med vår kille och ser till att han äter, äter och äter. Barnen brukar vara väldigt hungriga när de kommer och det tar ett par veckor innan de har anpassat sig.
4 timmar kvar.